onsdag 24 maj 2017

Nu väntar världen på dig, Erik

Han blir 18 år idag, den här killen:


Denne genialiske kille. Denne rolige kille. Denne kille med helt egna idéer. (barfotagrejen, till exempel... det är ett säkert tecken på att sommaren är på väg när han ses strosa längs med landsvägarna utan skor på fötterna)(jo, för det "stärker fötterna och gör fotsulorna tåliga" eller nåt) Denne kille som hamnade så rätt i livet när han valde tekniskt program på gymnasiet. Matte, fysik och kemi är denna världens viktigaste - och denne kille kan vara rätt överväldigande när han ska reda ut vissa fysikaliska begrepp med morgontrötta bibliotekarier som helst vill dricka sitt morgonte i ordlös okunnighet vid frukosten. Denne kille som fortfarande ger sin mamma en avskedskram varje morgon, och denne kille som de flesta kvällar frågar henne om hon "vill ha te" och sedan kommer med både en kopp te och en kaka. Denne den snällaste av alla snälla killar.

Idag blir han alltså 18, och myndig. Vuxen. (tror han)(sorry, Erik, i mina ögon kommer du möjligen att bli vuxen när du är sisådär 35 eftersom jag är din mamma och vi är skapta på det sättet, men OK - på pappret vuxen)

Så är det. 
Från och med idag är jag inte längre hans målsman. Han hämtar själv ut sin receptbelagda medicin, han sjukanmäler sig själv från skolan, han kan skriva under viktiga dokument, han kan köpa en öl på restaurangen. Han kan rösta. Han har eget ansvar för sina pengar, och om han väljer att bränna många tusen på datorspel eller lustiga hattar så har jag inget att säga till om längre. Han bestämmer själv, över sig själv och sitt liv. Och det är läskigt och fint och stort. Han kommer att klara livet alldeles utmärkt, eftersom han är den bäste artonåringen jag känner.
Jag älskar dig, Erik, och är så stolt över dig! Välkommen till vuxenvärlden!

måndag 22 maj 2017

Eeeh... tack? Den blir till stor hjälp??

Jag frågade Erik om en önskelista, eftersom det ju är så att min rare lille gosse ska till att fylla arton på onsdag. Visst hade jag en tanke om vad vi skulle skaffa till honom, men ville få en eller annan idé om något ytterligare. Men vid närmare eftertanke undrar jag lite varför jag ens kom på tanken - hans önskelistor har de senaste gångerna tenderat att... dra iväg lite?

Detta är vad lelle pöjken önskar sig:

Översättning finns längre ner för den som inte kan läsa lelle rare gossens handstil... jag kan hålla med om att uppfostran möjligen fallerat något där.
(för övrigt är det alltid lika kul att komma till ICA Maxi för veckohandling och upptäcka vad sonen har tillfogat inköpslistan som Nödvändiga Grejer Att Skaffa. Kommer inte ihåg något exakt exempel just nu, men typ "lösning på mellanösternkonflikten" hade inte omöjligt kunnat stå med.

Att ha barn är fantastiskt, vanskligt, spännande och fullt av kärlek - man vet inte vilka personer de ska växa upp till. Men vad och vem den här unge mannen än kommer att bli så kommer han alltid att kunna förgylla sitt liv med fantasi. Och humor.


(Mer läsligt alltså:
  • Call of Cthulu prylar (item list?)
  • Intressanta T-shirts (fråga Lisa vad t ex Key and Peele är)
  • Fuck it, Ps4 med Uncharted 4
  • Aktiverade mandlar (eller rostade)
  • Bra lösmustasch(er)
  • Ett stridsfartyg man kan ha i badet
  • Bil?
  • Frothy Milky coffee with three sugars, dusted with just the finest whisper of cinnamon)

söndag 21 maj 2017

Den gångna helgen: en dialog

Halva världen: Vi drar till Göteborg och springer Göteborgsvarvet!
Andra halvan av världen: Vi följer med och tittar på!
Västtrafiks buss- och spårvagnsförare, i tjänst 19-20 maj, tyst: Gaaaah! Waaaah! Why meee?? och i högtalarna: Men vad är det som är så svårt att fatta? Ni måste flytta er längre ifrån dörrarna på bussen, annars går de inte att stänga!
Första och andra halvan av världen, på bussarna och spårvagnarna: Tryck, tryck, tryck, kläm, kläm.

Carolina, nyss anländ till Slottskogsområdet, ser ut över folkhavet: Åh, åh, åh! Kolla, Håkan, visst är det fantastiskt! Jag måste filma! Kolla, nu släpper de startgrupp 5! Det är sååå mycket rys-längs-ryggraden-känsla här! *filmar* Meh, Håkan, stanna... vänta på mig!

Frivillig-Göteborgsvarvsfunktionär-nr-17504, vid väskinlämningen: Och du har chipet på fotleden?
Carolina, bananmatad, chippad, löpklädd, knuten och laddad: Jadå!
Kisseskogen bakom damernas effektförvaring: Hej, hej, kommer du i år också? Här är nästan fullt, men du hittar en ledig buske där längst bakom berghällen.
Storbildsskärmen: Och alldeles strax kommer nu de främsta löparna in på upploppet... det blir nog inte under en timme idag men nära nog.
Geoffrey från Kenya: Jag är bäst. Jag är snabbast. Jag vinner! Yeah!

Carolina, springer över startmattorna: Heja benen är ni klara?
Benen: Jajamensan, fattas bara!
Chipet: Pip!

Benen efter 7 km: Vi springer! Vi är starka!
Benen efter 13 km: Oooo, kolla en bro! Vi springer! Vi ökar! Där är Håkan, honom springer vi om! Yeah! Vi är starka!
Benen efter 18 km: Ehrm.... långt kvar nu eller?
Carolina: Kom igen nu, 3 km är en baggis!
Benen efter 20 km: Vi dör nog nu. Vi är trötta.
Carolina: Aldrig i livet! Almost there! Kom IGEN!
Carolina och benen 3 sekunder efter målgång, ser tiden på klockan 1.58:32: HURRA FÖR OSS! VI GJORDE DET! VI ÄR BÄST!


På motorvägen, strax norr om Kungsbacka.
Carolinas mage: Vrål!
Håkans mage: Vrål!
Random pizzeria No Name, industriområdet Kungsbacka: Komsi, komsi...
Carolina och Håkan: Mmmmm.... pizza! Nu mår vi bättre. Nu är vi som nya människor. Nu kör vi och vår husbil till Vä söder om Kristianstad och springer DM i sprintorientering söndag morgon. Det är ju bara 3 km i snabbt tempo. Det klarar våra ben bra.
Benen: Ni är fantamej inte kloka någonstans.

På motorvägen, strax söder om Kungsbacka.
Husbilen: Jag mår dåligt.
Carolina: Är det motorvägen som är ojämn eller bilen som hackar?
Håkan: Bilen.
Husbilen: Nu mår jag ännu sämre. Nu dör jag. *dör*
Håkan och Carolina: Waaaahhh!

Carolina: Hej! Motorn på vår husbil har lagt av. Vi står i vägrenen på motorvägen.
Bärgare med Största, Tuffaste Bärgningsbilen: Jag kommer. Jag är upptagen på ett annat jobb just nu, men jag kommer så fort jag kan.

Mobilbatteriet: Sluta knappra så förtvivlat på mig, jag laddar snart ur.
Naglarna: Men sluta bit på oss, då! Vad är det här för fasoner?
Lastbilarna som kör förbi: Vroooom. Vrooom. Vrooom.
Carolina: Hej! Jo, jag pratade med dig för någon timme sedan om bärgning av vår husbil. Nämnde jag att vi står vid motorvägen?
Bärgare med Största, Tuffaste Bärgningsbilen: Jag är på väg! Ni ser mig strax!


Bärgare med Största, Tuffaste Bärgningsbilen, kör på E6 med en slokande Ford Chausson husbil på släp: Ford? Närmaste verkstad blir Varberg, om ni inte vill tillbaka till Göteborg, och det blir la så krångligt? Så kan ni knoppa där utanför i natt och gå in i morgon och prata med dem, kanske greja med säljarna så de fixar hyrbil till er?
Hoppet: Aha! Allt fixar sig i morgon!

Autodepån i Varberg: Vi har stängt på söndagar. Alla avdelningar. I Varberg gör folk annat än att ränna och kolla på nya bilar på söndagarna.
Hyrbilsfirman Sext, Varberg: Vi har stängt på söndagar. I Varberg håller sig faktiskt folk hemma på söndagar och gör annat.
Hyrbilsfirman Hertz, Varberg: Vi har stängt på söndagar. Har inte Sext öppet behöver inte vi heller ha det.
Hyrbilsfirman Europcar, Varberg: Vi har inte heller öppet på söndagar, pga what they said.
Circle K, Varberg: Hyra ut bilar i Varberg? Nä, varför det? Då får du ta dig till Halmstad. Eller till Göteborg. Pilutta dig.
Hoppet: Dör nog nu.

SJ: Vi har tåg! De går även söndagar! Tjoho för oss!
Taxi Varberg: En upphämtning mitt i industriområdet en söndag förmiddag? Tja, varför inte? Folk har så mycket konstigt för sig.


Lunds centralstation: Välkomna hem! Här blommar rapsen, livet leker och alla studenter har rabatt!
Taxichaufför random taxibolagetNoName: Easy money.

Uterummet, Vismarlövs bygata, med tillhörande näktergalssång, grönt, vindsus och sköna stolar: Här står jag. Alltid. Jag får ALDRIG motorstopp.

Startpersonal, orienteringstävling Vä: Carolina Landin? Ingen Carolina Landin? Håkan Grubb? Ingen Håkan Grubb?? Nähä. *stryker namn i listorna*
Friskis & Svettis, 18-passet i Hjärupshallen: Hallå? Kommer ni eller?
Benen, uterummet, Carolina och resten av världen: Aldrig i livet. Här stannar vi nu.
Tvättmaskinen, toarengöringsborsten och dammsugaren: Hej...

fredag 19 maj 2017

Fyra bra saker så där mellan hägg och syren


  1. Rapsen! Åh, att köra till jobbet omgiven av blommande rapsfält i självlysande gult! Bönderna i min del av världen har slagit något slags rekord i att plantera raps på många åkrar det här året - det är gult nästan överallt. Det är lite som den där vitsippekänslan - vill rulla mig i alltihop. Men jag kör vidare och försöker fotografera det hela med ögonen och spara ner i min lilla saker-att-leva-för-och-längta-till-ask att öppna trista mörka morgnar i januari.
  2. Göteborgsvarvet! I eftermiddag kör jag och Håkan till Göteborg, ställer oss med husbilen på en grusplan nära mässan tillsammans med andra hoppfulla husbilar, hämtar våra nummerlappar, kör kolhydratuppladdning (ostbågar, chips och tjeckisk öl) för att i morgon tillsammans med tusentals och åter tusentals andra färdas till Slottsskogen och springa iväg i strålande sol (ja!) och med andra tusentals människor som står längs med vägarna för att heja fram oss. Ja, det är dryga 21 km, och ja, klart det är apjobbigt - men så himla, himla kul och årets roligaste lopp!
  3. Syrenerna! I morse när jag gick ut till bilen var det några av syrenerna som hade slagit ut halvvägs, så pass att jag kunde ställa mig och lukta lite på dem. Det där är en majmorgonsritual när syrenerna blommar - ställa mig och dra in några djupa andetag syrenluft. Allting känns bra sedan. Ner i den där minnesasken med det!
    (liten jobbig grej i år - några av syrenbuskarnas blommor har svartnat och vissnat, och bladen är till hälften bruna och döda. Jag tror det är frosten som bet dem då för någon dryg vecka sedan när det var så fånigt kallt fast det var maj och allting borde vetat bättre. Men jag har aldrig hört talas om frostskadade bondsyrener förr?)
  4. Näktergalen! När jag hör den får den mig alltid att bara stillna, stanna, lyssna, vara, njuta... Det är det ljud jag älskar över allt annat. Att höra den genom vårt öppna fönster medan jag ligger på morgonen och vaknar... åh, minnesask, minnesask, minnesask...!

Färgerna i maj

onsdag 17 maj 2017

Och, nej, så där ska du inte HELLER göra...

Alltså, det här med att övningsköra med min son? Jag har ju börjat slappna av så pass mycket när jag sitter där bredvid honom att jag numera låter honom köra inne i Malmö, på motorvägar och i parkeringsgarage. Och, ja, det går bra. Men det är banne mig inte lätt att försöka lära någon hur saker och ting ska gå till, vilka regler som finns och vad man ska tänka på i trafiken - när så många runt omkring en så uppenbart skiter i alla regler och gör precis som de själva tycker.

I går skulle Erik köra ut från Triangelns p-garage hem till Vismarlöv, vid den underbara tidpunkten 17:30 när det samtidigt var en hel del andra som också ville ut från Malmö. Jamen, ska man lära sig att köra bil får man väl lära sig att hantera även tät trafik? Absolut! Men gårdagens körning var en enda lång lektion i Saker Andra Faktiskt Gör Som Du Inte Ska Ta Efter Eftersom De Är Fel Och Faktiskt Olagliga. Och alltså handlade allt i stället om att lära sig vara beredd på att vad som helst kan hända och anpassa sitt körande efter det.

Men jeezus vilka grejer han fick anpassa sig efter... Alla ni som kört bil i Malmö vet vad jag pratar om. Där råder djungelns lag, och störst kör först, och har-du-inte-lagt-dig-i-rätt-fil-från-början-kan-du-kamma-dig-med-en-handgranat, och forr-faan-din-fubbick-tänket. Bara de här situationerna, alla inom loppet av max 15 minuter:

  • Ystadvägen, tvåfiligt, först i 40 km/h, sedan i 60 km/h. Vi ligger i högerfilen, och Erik är noga med avstånd till nästa bil och koll framåt på kommande rödljus och...
    *en annan bilist har bråttom-som-fan och tycker det då är helt OK att i 80 eller 90 köra slalom mellan alla andra bilar och flippa från fil till fil* 
    - Han kör ju inte i 60!
    - Nä, det gör han inte. Inte ens nära. Så där ska du INTE göra
  • Pildammsrondellen, tvåfilig med tät trafik, vi ska svänga vänster och ligga i innerfil. Erik är beredd på att köra när en lucka kommer, har parerat cyklister och annat löst folk som vill över övergångsstället före rondellen.
    *kommande bil blinkar höger och börjar köra ut ur rondellen*
    - Kolla, nu kommer en lucka där den kör ut, nu kan du köra!
    - OK. *gasar*
    *bilisten som började köra ut ur rondellen ångrar sig, svänger tillbaka in och gasar på, samtidigt som vi kör in i rondellen. Eh... centimetrar från kollision?* (och jag vet banne mig inte vems fel det där hade varit om vi hade krockat, troligen vårt ändå eftersom den andra bilen befann sig i rondellen, förlåt cirkulationsplatsen, och vi skulle in. Även om den befann sig där efter moget övervägande och ångerrätt, typ)
  • Ystadvägen, den väldigt trafikerade cykelvägen/övergångsstället vid Heleneholm. Tvåfiligt.
    - Här ska du sakta ned och vara beredd på att stanna för cyklister och gående för de kommer hela tiden. Där är en cyklist, t ex.
    - OK.
    *Erik stoppar. Det gör inte bilisten i vänsterfilen, som glatt kör vidare trots cyklisten som nu hunnit ut mitt i vägen och befinner sig ungefär mitt framför vår bil.*
    - Men...?
    - Nä, så får man absolut INTE göra. Det är helt förbjudet att köra om vid övergångsställen. Såg du hur nära det var att cyklisten blev påkörd nu?
    - Huh...
  • Ystadvägen, motorvägen, strax före avfarten mot 101:an. Erik kör i 100 km/h. Vi ska inte av här utan nästa avfart.
    *Bilisten i omkörningsfilen tycker att han ska köra ut på avfarten, bara inte EFTER vår bil utan i stället efter det att hen har kört OM oss. (det finns ju en övningskörningsskylt, så det är kanske en principsak?) Kör alltså om, och drar ut till höger på avfarten precis framför vår bil, över spärrade streckade området och klarar med ett nödrop att hålla sig kvar på vägen.
    - ???
    - Nej, absolut inte, så där får man definitivt inte heller göra.
Så ja. Följa trafikregler är bra och fint. Men A och O: Var beredd. På allt.

tisdag 16 maj 2017

Och bakom dörren - farmor.

Jag åkte ju tåg i helgen? Och ska man åka tåg från Lund till Stockholm så passeras Norrköping, staden där jag är född. Jag brukar alltid titta ut genom tågfönstret lite extra där, känna efter om det liksom drar i några slags här-är-du-född-rötter. Det gör det aldrig - Norrköping ser från perrongsidan ut ganska mycket som både Katrineholm och Hässleholm, och dessutom var jag bara sisådär tre år när vi flyttade därifrån så Norrköping har aldrig varit min stad.

Däremot kom jag att tänka på att det var länge sedan jag drömde om farmor.

Nämligen var det så att under ganska många år efter att farmor gick bort när jag var drygt tjugo år drömde jag återkommande drömmar där farmor dök upp. Hon var aldrig med hela tiden, utan det var alltid så att jag hittade henne någonstans. När jag öppnade en dörr, eller väldigt typiskt gick in i delar på huset jag bodde i som jag inte visste att de fanns (sådana drömmar har jag fortfarande... mitt undermedvetna måste ständigt anse att jag bor i för små hus?) - ja, så satt hon där och blev liksom påkommen. Eller, ännu mer typiskt (ja, jag har haft många sådana här drömmar och kommer märkligt nog tydligt ihåg dem) att jag har gått ner i någon mörk och ganska läskig källare och letar efter något, och så öppnar jag en av dörrarna och tada! Farmor!

Missförstå mig inte nu, det var aldrig läskiga eller otäcka drömmar, de där. Det var mer ett konstaterande att "jaha, och här sitter du, ja" med ett "ja, det vet du ju" till svar. Och grejen var att jag alltid, alltid visste om att hon var död när jag drömde om henne.

Jag måste understryka att jag inte tror på spöken eller övernaturligheter av något slag. Det här tror jag mer var mitt undermedvetna som bearbetade något, under många år. Men varför just farmor? Jag drömde aldrig om morfar, eller farfar, eller om mormor. Men alltså farmor, sittande gömd och hållandes koll på mina göranden och låtanden.

Kanske berodde drömmarna på att farmor sista gången jag träffade henne var förvirrad och inte riktigt kunde reda ut vem jag var. Någon i vårdpersonalen (som i så fall sov i deras soffa, mycket konstigt), eller om jag var en ung flicka som flirtade med farfar och skulle ta honom ifrån henne. Det var en rätt tumultartad helg, och jag var ledsen länge efteråt. Men det minnet borde ju försvinna i alla andra gånger jag träffat farmor och farfar, innan hon blev sjuk?

Det är märkligt, det här med minnen och drömmar. I vilket fall som helst så drömmer jag inte längre om farmor på nätterna. Och när jag minns henne, så minns jag kortspel (Issental!), högar med småpengar (ja, vi spelade om pengar, men alltid bara mynt och det slutade nog alltid med att jag och min bror fick dela på vinsten), cigarettrök, god saltgurka och pärlhalsband. Inga källare eller stängda dörrar.

måndag 15 maj 2017

Citron, cava och vattenglitter

Jag hade en väldigt bra helg! För det första fick jag träffa mina bästa kulturkollokollegor, och det är alltid en mycket bra sak. Även om det var redaktionsmöte och vi förde protokoll och pratade om sånt som schemaläggning och wordpresstillägg som inte funkar och vi satt inne i en hotellounge och det ute var strålande maj - så är det så när vi träffas att det blir så mycket annat prat som är väldigt trevligt och bra. Om livet. Om böcker vi läst, kommer läsa och läser just nu. (alltså, åtta totala boknördar på en plats...? kan bara bli bra) Om människor i allmänhet och författare eller kulturskapare i synnerhet. Om barn och livet med dem. (underbaraste och jobbigaste)

Ändå... de tre bästa stunderna jag lyfter från helgen var inte strikt kulturkollokoncentrat. De var de här:

  • löprundan jag faktiskt fick till där på lördagseftermiddagen. Alltså - att springa längs med vattnet runt hela Kungsholmen? För en icke-Stockholmare som jag? Vackert, vackert, vackert, oooo...vackert!! Alla som flanerade längs med Norrmälarstrand, glittret ute på vattnet, broarna i bakgrunden, båtarna, klipporna... Det Var Så Fint. Allra längst ute på Kungsholmen (Fredhäll) fick löpningen avstanna pga bergsklättring - gångstigen försvann och övergick i klippstigar med räcken och inhuggna trappsteg. Och utsikt. Och folk som satt i klippskrevor och solade och läste böcker. Och jag bara älskade alltihop och tänkte att "vi flyttar till Kungsholmen! nästa vecka, eller så!" och struntade i detaljer som jobb, icke-lediga lägenheter och så det där lilla, lilla med att vi inte alls har de miljoner som krävs för att skaffa boende på Kungsholmen...
  • när vi drog ihop fåtöljer och bord i en hotellkorridor och lastade upp godis, snacks och cava och via Lindas laptop tillsammans kollade på finalen i Eurovision Song Contest. Ljudkvalitetsfaktor: 0 Mysighetsfaktor: 10. Trevligt sällskapsfaktor: 100.
  • pizzan jag åt på den italienska restaurangen (Da Peppe Due i Vasastan) på lördagskvällen. Alltså - det finns ju pizzor (ost, fett, salt, gott och helt nödvändiga vissa fredagskvällar). Och så finns det Pizzor. De senare bor inte ens i samma universum som de trygga kebabpizzorna med vitlöksås, utan drar mer åt konstverkshållet. Jag åt Pizza di Peppe med mozzarella, modena balsamico, marinerad scampi, spenat, champinjoner, havssalt och citron. Pressade för första gången i mitt liv citronsaft över en pizza och hamnade sedan i pizzahimlen. Vinet kan ha gjort sitt till också, en Valpolicella Ripasso. Mmmm....