På andra sidan 25 aug

Igår var det lördagen den 25 augusti. Den dagen har jag fasat för sedan minst i januari. Igår hade nämligen vår orienteringsklubb en nationell tävling, och jag var sekretariatschef. Låter ju inte som någon stor grej - men det var en ny slags tävling som nog inte gjorts förut med en orientering på förmiddagen och så en till på eftermiddagen med jaktstart baserat på förmiddagens resultat. Vi skulle också använda oss av ett nytt tävlingsdatasystem. Och så skulle vi köra trådlöst nätverk mellan datorerna i sekretariatet. Allt detta mitt på en åker långt från ära och redlighet.

Håller man inte på med just det här, administration av orienteringstävlingar, så är det svårt att förstå all min vånda, och jag orkar inte heller beskriva mer i detalj varför allt detta skulle vara så krångligt - men tro mej när jag säger att det var det. Därav min oro sedan så lång tid tillbaka, redan när jag började sätta mig in i det nya datorsystemet. Tusen grejer kunde gå fel. Allt var jag tvungen till att förutse och hitta lösningar till. För varje problem jag löste uppstod 10 nya frågor, och jag har legat sömnlös många, många nätter för denna enda usla orienteringstävling. Hur otroligt det än låter. Och jag vill inte ens tänka på alla de timmar jag suttit framför datorn och testat, förberett, skrivit, och testat igen... Jag såg inte ens fram mot årets semester så där värst mycket eftersom jag visste att när semestern var slut så var det dags för den där eländiga tävlingen jag var så nervös för.

Men.

Nu. Är. Den Äntligen. Avklarad.

Och tänka sig! Det gick bra! Visst, det uppstod vissa problem, men inte alls från de hållen jag eventuellt tänkt mig. Det nya datorsystemet funkade jättebra, det trådlösa nätverket också, och att anordna jaktstart med nya starttider baserat på förmiddagens resultat gick också bra. Hur mycket jobb jag än lagt ner så var jag förstås inte ensam om att ha tävlingen även om man kunde tro det på all min oro, vånda och arbete jag la ner innan. Tävlingsplatsen skulle byggas, orienteringsbanorna läggas och miljoner andra grejer. Men det jag skulle sköta funkade. Och de som deltog i orienteringstävlingen gav alla oss som ordnade den mycket beröm - kul ny idé, och "kan ni göra om den nästa år?" (nej!)

Och nu är vi alltså på andra sidan 25 augusti och jag har fått mitt liv tillbaka. Jag kan försjunka i läsning och löpning och göra vad jag vill när jag slutat jobbet. Behöver inte testa funktioner. Behöver inte oroa mig mer. Är FÄRDIG. Det är så vansinnigt, oerhört skönt och också ganska svårt att förmedla för den som inte förstår hur mycket jobb och oro jag har lagt ner på detta.

Jag kom hem vid 17-tiden igår, la upp alla resultaten på internet på diverse olika sätt (ibland tror man att orientering mer handlar om statistik än om löpning. Först springer man en stund. Sen lägger man ner hur mycket tid som helst på att analysera hur man sprang. Tiderna mellan olika kontroller, rita vägval på kartor, jämföra tider med andra, resultaten ska rankas i en Sverigelista...) Sen, när jag var klar, så blev jag helt tom. Vad skulle jag göra nu, liksom?

Jag gick och la mig. Vid 10 på kvällen. Och sen sov jag i 12 timmar. Och vaknade på andra sidan, med oändligt mycket fritid. Så skönt.