Pinnar som gör mig glad

Det finns en läskig väg i mitt liv som dagligen och stundligen är jobbig. Det är väg 108, som går mellan Lund (ja den går längre norrut än så men den delen bryr jag mig inte om) och Trelleborg. Den är inte särskilt bred. Det finns inga vägrenar alls. Förr var det 90 hela vägen, nu är det mest 80. Fast folk kör 90-100 i alla fall och saktar ner vid fartkamerorna. Att cykla eller åka moped på den här vägen finns det inga mer än de absoluta tokdårarna som gör eftersom det inte finns någon vägren. Att köra bil på den är rätt jobbigt, speciellt på vintern när det är mörkt. Den är så smal. Kommer man bakom något långsamtgående fordon (ja vi bor ju på landet så traktorerna är otaliga) kan man få ligga bakom den många km innan det är möjligt att köra om.

Men jag kan förlåta den det.

Vad jag inte kan förlåta är att denna usla väg ligger mellan Vismarlöv och Klågerup. Varje dag måste jag många gånger köra över den. Och det är åtta gånger av tio rent livsfarligt. Jag hatar det! Jag är van bilförare, men här är så tät trafik så rätt ofta måste man ta en risk för att överhuvudtaget komma över vägjävelen.

Två situationer är värst:
- på morgon eller eftermiddag när många ska ut på eller över 108:an vid Klågerup. Den som ska till höger, den som ska rakt fram och den som ska till vänster kör alla upp jämsides med stopplinjen. Visst, det är kutym och ska säkert ge bättre flyt. Men det medför ju att ingen av förarna i de tre bilarna har ordentlig sikt åt något håll utom liksom igenom bilarna bredvid. Så alla tre chansar lite när det är tät trafik.
- när jag ska rakt fram över 108an och det är någon på motsatta sidan som ska svänga vänster. Då ska han/hon enligt högerregeln lämna företräde för mig som ska rakt fram. Men det är helt otroligt många människor som inte har koll på det utan tycker att 1. stor bil kör först 2. den som kom först fram till korsningen kör först 3. "jag hinner nog". Jag har oräkneligt antal gånger varit tvungen att tvärbromsa för att inte krocka med idioten som skiter i/inte kan högerregeln och svänger vänster mitt framför min bil (eller genom min bil om jag inte bromsat). Och får man tvärbromsa när man samtidigt tog en risk för att hinna över vägeländet i en ganska liten lucka i den täta trafiken (ibland blir man galen och har hysteriskt bråttom) - ja då är det definitivt inte kul.

Jag blir arg bara jag tänker på det. Och då har jag ändå inte beskrivit alla de morgnar med tät dimma utan sikt alls (folk kommer fortfarande i hög hastighet), morgnar med halka, morgnar fulla med galningar som tycker att 30 m marginal till bilar som kommer i 80 km/h är helt OK och svänger ut mitt framför dem. Ja, det blir olyckor. Jag vet inte hur många sedan vi flyttade hit för 12 år sen. 108an är en mycket olycksdrabbad väg och korsningen vid Klågerup måste vara en av de värsta delarna. Och redan när vi flyttade hit var det planerat en rondell här, en planskild korsning vid Hyby kyrka (en annan mardrömspåfart där sikten är skymd pga en backe) och 2+1-filig väg Svedala - Staffanstorp (tror jag det var).

Vi har väntat. Och svurit över korsningen. Och väntat. Och vågat livet. Och väntat....vägbygget har dröjt och skjutits upp och dröjt och liksom bara inte hänt.

Men nu, förra veckan! Då såg jag människor i oranga jackor som körde runt i fyrhjuliga motorcyklar på åkrarna kring Hyby och Klågerup. Och de satte upp pinnar med orange färg i toppen. Vägbyggespinnar! Ska det nu äntligen bli av??
(en gång var jag nämligen lika glad, för vägbygge var på gång. Men då satte de bara upp vägräcken på de smalaste partierna på 108an. Det blev den ju inte bredare av. En annan gång blev jag lika glad för en mängd pinnar runt Klågerups-korsningen. Men det var bara förberedelse för Sydvattens vatten och avloppsledningar mot Sturup)

Jag hoppas, hoppas, hoppas...tänk, att helt lugn få glida igenom en rondell på morgonen när man ska till jobbet. Tänk att få släppa iväg ungarna på cykel utan att hundra gånger tjata om att "led cyklarna över 108an och var föralldel försiktigare än försiktigast". Att slippa ha hjärtat i halsgropen varje dag för den där eländiga vägens och korsningens skull.