Kan vi inte göra den där "Raketen" i stället, den när man klappar i händerna och stampar med fötterna?

Jag är som hundarna - jag avskyr när det är dags för raketerna på nyårsafton. Redan nu idag knyter magen ihop sig i en liten hård orolig boll inför den där vedervärdiga stunden när alla mer eller mindre påverkade av alkhol ska ut och tända på de där eländiga raketerna. Hundarna är rädda för smällandet, men när själva smällen kommer är det läskigaste över.

Eller så smäller raketen när den fortfarande är nere på marken - och det är just det där jag tycker är så otäckt.

Åh, alla dessa bilder på uppbrända stympade händer eller andra kroppsdelar där det har gått fel med raketuppskjutandet! När jag står där, med äckligt bubbel i ett glas (jag gillar mousserande vin och ännu hellre champagne - men då i rätt miljö som absolut inte är utomhus på nyårsafton), så långt ifrån raket-tändandet jag överhuvudtaget kan komma (ja, ibland står jag inomhus). Då är det bilderna jag ser. Bilderna på det som gick fel. Ett ögonblicks verk. Och här håller de jag älskar mest i världen på med att tända de där. Jag hatar varje sekund. Visst, vi och de vi firar med hör till de förnuftigare nu förtiden. Medelålders, inte vrålsupit till middagen, håller oss med ställningar och flaskor och sånt för att staga upp raketerna. Men olyckor kan hända. Och åtminstone Lisa vill gärna vara med överallt, tända på stubiner och eller hjälpa dem som gör det. Och för ett antal år sedan firade vi nyår vid Värnhemstorget, och där var det fullständigt kaos med raketuppskjutandet - raketer skjöts åt alla håll och en kom längs marken och smällde precis där vi stod (fast ingen blev bränd). Så även om vi är försiktiga så kan det gå fel ändå. Andras raketer kan komma fel.

Jag hatar det. Verkligen hatar.

Är det värt lite pang-pang och festliga färger???

Julstök - enligt regelboken, och enligt Landin-Grubb

Idag är det dagen före julafton. Det är en dag som är full av förberedelser och julstök och sånt. Samtidigt som man ska slappna av och mysa. Hur går det där i familjen Landin-Grubb?

• JULSTÄDNINGEN borde ju enligt alla husmorsläror vara avslutad så här dags. Alla möbler borde varit utburna så att man kan knäskura alla golv. Alla gardiner tvättade och strukna och givetvis utbytta till julgardiner. Alla fönster givetvis putsade. Silvret ska också vara nyputsat, ljusstakarna med, möbler polisherade, golven bonade (vet inte om man först ska skura och sen bona, fast å andra sidan har jag aldrig bonat ett golv i hela mitt liv så jag vet inte riktigt vad man gör då), alla hyllor dammade och väggar och tak fria från spindelnät. Det ska lukta såpa och nystärkt och rent.
• Hos oss började julstädningen idag 23 december ungefär vid 11-tiden. - Bär upp alla era saker på era rum! röt modern till barnen (och den oäkte maken). Det gjordes. Sedan dammsög modern bottenvåningen. Den oäkte maken dammsög övervåningen medan modern städade badrummet. Sen var julstädningen över. Att putsa fönster är helt onödigt- ingen människa ser om de är tvättade eller ej. Att damma känns lika meningsfullt som att skotta medan det fortfarande snöar. Vi kammade inte ens mattfransarna.
• PEPPARKAKSBAKET & DET ANDRA BAKANDET ska göras i tid så att alla kan äta vörtbröd, lussekatter, klenäter, mandelmusslor och pepparkakor så att det sprutar ur öronen redan till lucia. Helst i omgångar så att det räcker även till julafton, då när man verkligen är hungrig och sugen på kakor på kvällskvisten. Och så luktar det ju så gott.
• Hos oss bakade vi faktiskt lussekatter. Till första advent. Sen har det andra bakandet avstannat helt. Eller inte ens funnits på planeringsstadiet. Men pepparkakor luktar ju så gott. Så två små färdiga pepparkaksdegar inköptes på ICA Maxi (Toftanaise egen deg, så det kändes snäppet lyxigare än Mor Annas pepparkaksdeg (som jag inte hittade)). Tanken var väl att vi skulle baka de där pepparkakorna lite tidigare än dan före dan men vi har varit lite sjuka de senaste dagarna så idag lades degarna fram på köksbordet tillsammans med alla pepparkaksformarna och kavlarna. Barnen tillsades att tvätta händerna, parkerades vid bordet och så spände modern ögonen i dem och sa -Tindra! med ganska skarp röst. Och barnen tindrade och producerade pepparkaksdoft. Den sista klumpen pepparkaksdeg fick mamma baka ut för hon är så snål kastade vi.

 

• JULGODIS vet jag inte vad det står om i husmoderslärorna. Men i alla böcker står det liksom färdigt på bordet när julafton firas. Knäcken är lagom hård. Kolorna är lagom sega osv. Det står ingenting om kola som kokats i mikrovågsugnen och exploderat (har vi testat ett år, gör det inte igen) eller om knäck som aldrig blir hård.
• Hos oss hade faktiskt ingredienser till julgodis inhandlats. Men så blev det lite sjukdomsfall, som sagt, och så blev det den 23dje innan vi visste ordet av, och när pepparkaksbaket var avklarat så frågade jag barnen vilket julgodis de ville göra men de tindrade inte fullt lika mycket med ögonen längre och såg lätt villrådiga ut. Erik tittade längtansfullt mot datorn. Så vi struntade i alltihop och åt ostbågar i stället. De var inte ens chokladdoppade. Så vi gjorde två snabba sorter i stället: dajm och rischoklad. De andra ingredienserna jag köpte för att göra vaniljkola och annat kul sparar vi till nästa jul. Vaniljstång och glukos och sånt håller sig bra.

• JULGRAN ska huggas i skogen under munter sång och familjeglädje. Matsäck med varm choklad och nybakta lussekatter ska säkert tas med. Granen ska sedan dras hem på träkälken och ställas på baksidan av huset tills den på lillejulaftons kväll tas in och kläs. På morgonen ska barnen komma ner och se den klädda granen och tindra med ögonen (igen) och känna julstämning och förväntan. Granen ska inte vara för mycket klädd. Den ska inte heller välta för att man satt den snett i julgransfoten eller vara så sned att man har fått fästa den med ett snöre i väggen. Spiran ska inte trilla av, katten ska inte dra ner kulorna på golvet och minsta barnet ska inte köra på den med sin lära-gå-vagn (allt detta har jag varit med om någon gång).
• Hos oss skippade vi att traska upp till grannarna som har julgransförsäljning eftersom granbeståndet där tunnats ut mer och mer och vi de senaste åren dragit hem med de fulaste och tunnaste granslanor världen har skådat. Nu har vi helt tappat intresset av att äntligen-hugga-vår-gran-själv (fast å andra sidan slipper man transportera granen i bilen när man hugger hos grannen). Så i år körde vi varianten Carolina-veckohandlar-på-Ica-i-Svedala-slinker-in-om-julgransförsäljaren-utanför-affären-och-köper-första-bästa-gran. Funkade jättebra. Granen gick till och med in i bagageutrymmet på bilen.
  Vad gäller julgransklädandet så tindrar barnen så lagom med ögonen för de är nämligen de som gör hela jobbet (utom ljusen). Mor och far sitter på behörigt avstånd och tindrar lite grann samt försöker avstyra slagsmål i allmänhet.

• JULKLAPPAR ska inköpas i tid. Med omtanke. Lika mycket till varje barn och välgenomtänkta julklappar till släktingar och alla familjemedlemmar. Det ska slås in fint med orginella papper, krull, lack och etiketter. Helst ska det rimmas på paketen också.
• Hos oss har vi faktiskt skött oss rätt bra. Andra år har vi flängt runt i affärerna 23 dec, eftersom vi har varit tvungna att invänta jul-lönen för att ha pengar att handla för, men i år funkade ekonomin och planeringen så klapparna handlades åtminstone en vecka före jul. De är till och med inslagna. Fast inte lackade. Och definitivt inte med några rim på, för där vi firar jul regerar modellen alla-får-alla-presenter-samtidigt-och-sliter-upp-dem-på-10-min-blankt och om några paket skulle ha rim där ses det mer som ett jobbigt inslag i paketuppslitandet när man måste göra paus och lyssna på något tråkigt rim.
• JULEFRID ska man känna. Troligen ända från advent eller så. Och den där andra svårgripbara känslan: julstämning.
• Hos oss inträffar julefriden på juldagen. Med kollektiv sovmorgon till typ 11 på förmiddagen. Därefter går alla skärmar igång (TV, datorer, Iphones). Och så öppnar man en bok, häller upp en skål ostbågar, och känner Mycket Stor Frid.

Mot Acre, alltså

Att ha halvstora barn som har utvecklat en hel del kunskap är himla bra ibland. Man kan ställa snabba frågor utan att behöva förklara bakgrund eller varför man vill veta såna konstiga saker.

- Erik? Ska jag ta Acre eller Jerusalem först?

- Acre. Det är lite lättare. Fast det är ganska dystert. Jerusalem är min favorit, men ta Acre först.

- OK.

Han fattar direkt, utan följdfrågor, vad det handlar om, och ger mig ett bra svar jag kan använda. Stor tillfredsställelse.

(Det hela handlar om Assassins Creed, där han är Mästaren och jag novisen)

Vad blir timtaxan på det?

I  en av adventskalenderpresenterna fick barnen varsin liten massagetripod i trä, ni vet nåt liknande den här:

Det var ett riktigt snilledrag av oss.

Ikväll kom Lisa och frågade om hon fick köpa en app till Iphonen för 7:- (Hennes applekonto är kopplat till mitt bankkonto. Hon får bara ladda ner gratisappar själv, men ibland får hon köpa såna där 7:-appar om hon frågar först).

"Får jag det så lovar jag att ge dig en kvarts massage på din onda axel med den där träsaken".

Deal.

Om möss och bilar

Nu måste jag bara få gnälla av mig lite. Annars kommer jag snart att ställa mig någonstans och banka huvudet i väggen i ren frustration. Visst - vi är friska och vid liv och så och ingen har blivit av med jobbet och huset står kvar. Ingen tsunami eller böldpest eller svält - men ibland hopar sig vardagsproblemen alldeles för mycket så att man nästan vill skrika rätt ut.

Idag är en sådan dag.

Fortfarande står husbilen utanför en verkstad i Uppsala. Vi vet inte vad det är för fel på den än för de har mycket att göra och har inte hunnit titta på den. Vi vet inte vad det kommer att kosta eller hur/när vi ska få hem den. Volvon bär sig åt som den brukar göra veckan innan ett av sina "motorfelsåterfall" och kommer endera dagen att börja brumma och skaka och vägra gå fortare än 80. Motorlampan lyser fortfarande på Subarun och vi behöver lämna in den på verkstad och byta ut avgasrören. Men så vet vi inte hur mycket pengar vi måste lägga på husbilen och så går bara dagarna.

Och så är det de där j-la mössen.

Igår tog Håkan ut en mus som gått en hastig död till mötes i fällan i köket. I natt hade det smällt igen och det var bara för mig att bära ut museländet och dumpa i åkern. Yagh! Och när jag ändå var inne i äcklet så kollade jag om det fanns någon mus i fällan bakom luckan i Lisas rum (till en krypvind). Visst. Den hade suttit där länge. Mycket länge. Polarna hade ätit av den och det gick knappt att se att det hade varit en mus. Men ut med det hela och försöka att inte kräkas på vägen och så göra rent efteråt (polarna hade inget bordsskick så de hade lämnat kladdiga rester efter sin middag). Och sen var det dags att ta tag i Eriks garderob. Nämligen luktade det illa i Eriks rum i går kväll. Och nu på morgonen sa han att vi nog måste kolla hans garderob för att det luktade väldigt illa från den. Min kännar-näsa sa mig utan större tvekan att här låg nog en död mus. Eller två.

Erik har en mycket stor garderob. Det är inte bara kläder där, utan även extratäcken, pussel, gamla leksaker, böcker...massor. Och jag gick igenom allt. Försiktigt, för jag ville inte ha en f.d mus utskakad hursomhelst på golvet. Men jag kunde efter en timmes letande konstatera att det inte fanns någon död mus i garderoben. Dock hade lukten blivit mycket värre. Nu luktade det i hela rummet - ruttet, dött och vedervärdigt. Och jag hittade ingenting. Jag har fortfarande inte hittat någonting fast jag har letat i alla vrår och bakom och under allt. Alltså måste museländet gått och dött inne i väggen någonstans. Eller i trossbotten. Och vi kommer inte åt den. Det luktar så mycket att vi får hålla dörren stängd till Eriks rum och han kommer inte att kunna vara där eller sova där. Mus-....(mycket fult ord)... - kunde du inte gå och dö i fällan som alla andra?

Och som om det inte räckte med det här så kör vädret någon slags improviserad illustration till Fifty Shades of Grey. Med inslag av lera och is.

Tror jag behöver en stor skål ostbågar i kväll. Fast det är måndag. Om inte döda-mus-lukten har tagit över hela huset by then för då vill jag bara kräkas i stället.

Min son fysikprofessorn

Jag och Erik åkte återigen iväg på en orienteringstävling idag, bara vi två. Det är mysigt för då pratar vi i bilen, ostörda av syskon, TV eller datorer och annat sånt. Och det är vid sådana tillfällen jag funderar lite över hur min sons hjärna fungerar och vad det ska bli av honom när han blir stor och hur olika vi fungerar och tänker, han och jag. Här är en av frågorna han satt och funderade över på vägen till tävlingen:

"Mamma? Vad tror du händer om man tar tio megafoner och lägger dem i en ring så att tratten liksom pekar in mot nästa megafons mikrofon? Då måste ju den sista megafonen ha förstorat ljudet så att det hörs över hela världen? Väl? Och vad händer med ljudet - går det runt och runt i ringen för evigt?"

??? Vad svarar man??? (eehhh....jag har faktiskt aldrig ens funderat på att lägga megafoner i en ring. Men ljudet måste ju förstärkas? Men inte kan väl ljudet hålla på för evigt?? Fysik är inte min grej)

På vägen tillbaka rörde samtalet i stället frågorna "om man var tvungen att hugga av ett finger - vilket finger hade man klarat sig lättast utan?" Och "nog hade det väl varit smartast att använda en laserstråle för att skära av det?" (både hugger och bränner samtidigt) Och "vilken tå klarar man sig bäst utan?"

Jag vill helst inte bli av med någon av fingrarna alls, tack. Eller tårna.

Det råder delade meningar här, alltså.

Man kan ju förbanna snön. Hålla på att skotta den hit och dit fast det bara kommer mer, halka på isen, sladda med bilen, inte se vägen för snöröken, köra in i drivorna.

Men man kan å andra sidan vara som somliga andra. Som älskar snö och kyla över allt annat och som tycker att minusgrader är de enda rätta graderna och att snö är något att leka med, rulla sig i och gräva ner nosen i för att hitta bra lukter. Sån kan man också vara. Om man är hund.

Hemkunskap. Tänk vad mycket det innebär!

Lisa har under ungefär en månads tid haft läxa i hemkunskap. Det är en bra idé, för som det står på läxpappret "man kan göra sina matteläxor och läsa böcker hemma, då kan man bli bättre i matematik och svenska. I ämnet hem- och konsumentkunskap, som jämfört med andra ämnen är ganska litet, har man bättre förutsättningar om man hjälper till med hemmets alla sysslor". Och så kommer en lång lista på vilka uppgifter som ska göras, och plats för datum/signatur.

Det är när man läser den här listan, som först ser löjligt lång ut, som man tänker till. Gör vi verkligen allt det här hemma? Och inte bara ibland, utan varje vecka, varje dag...

Lisa har tagit sig an uppgifterna med stor iver. Grejen är bara att man ska komma ihåg att hon ska göra det, och planera in tid när hon kan göra det. Vips har man liksom lagat middagen eller bäddat sängen eller vad det är, och så tänker man att, ja, ja hon kan göra det nästa gång. Men veckorna bara rasar undan och nu ska pappret snart lämnas in...

Förbereda en frukost till familjen
Laga en middag
Skala en potatis
Baka en kaka
Diska för hand
Sortera tvätt - sätta igång tvättmaskinen
Hänga upp tvätt/torktumla
Städa en garderob/byrå
Städa toalett och handfat
Dammsuga ett rum
Våttorka ett golv
Vattna blommor
Bädda en säng
Renbädda en säng
Dammtorka ett rum
Skriva en inköpslista
Handla

Man blir matt, eller hur? Faktiskt har hon bara två saker kvar på listan nu: baka en kaka och diska för hand - och det ska vi fixa i eftermiddag.

Motorhaveri och nagellackshaveri. Och snöstorm, glöm inte den.

Idag tyckte jag att det var en listig idé att locka med mig min son på lite adventsorientering i Lödde Sandskog. Som en sån där mor-son-sak (eftersom Håkan var iväg med husbilen uppe i Gävle för att bevista en rockkonsert). Lagom listigt när stormen ylade runt knutarna och fingrar och kinder frös. Det var inte rätta bakgrunden för att få sonen mer intresserad av orientering, direkt.

Fast det var i och för sig precis rätt bakgrund (grått ylande elände) för samtalet jag fick från Håkan precis när jag höll på att värma upp inför orienteringen:

- Vi står på motorvägen utanför Tierp. Det är femton minusgrader och husbilens motor har gått sönder. Oljan har sprutat och röken har vällt ut över hela motorvägen och nu har vi ringt bärgare som kanske kommer senare om vi har tur.

Det är sånt man inte vill höra.

Orienteringen gick följaktligen åt h-ete eftersom jag bara sprang och räknade pengar i huvudet och undrade huruvida min oäkte make skulle komma hem överhuvudtaget de närmaste dygnen. Det blev ju inte bättre av att snöstormen brakade igång på allvar och drivorna genast började lägga sig på vägarna mot Vismarlöv. Vi kunde köra hem men vete katten om vi kan köra ut ikväll igen och hämta hem någon husbilslös Håkan.

Men en dag i Vismarlöv nöjer sig sällan med en snöstorm och icke hemkommande husbilar. Nädå, vi får plats med så mycket mer i våra liv. Till exempel passade Lisa på att måla naglarna under tiden jag kollade med Folksam vad vår försäkring kunde tänkas täcka in och om det stod något fantastiskt om total-garanti-för-allt i köpehandlingarna för husbilen. Lisa målar naglarna på följande vis: Först målar hon alla naglarna med ett tjockt lager nagellack. Mycket tjockt. Hon passar också på att måla nagelbanden och lite utanför naglarna också. Och så petar hon med fingrarna där hon målat utanför så att fingertopparna får nagellack på sig också. Sen blåser hon en stund på naglarna så att första lagret ska torka - sen målar hon ett lager nagellack till. Samma procedur med nagelband och fingertoppar. Sen ropar hon på mamma.

Följer alltså en lång stunds samvaro med Lisa, tops och aceton inne i badrummet innan middagslagandet tar vid. Och så hemkunskapsuppgifterna. Hemkunskapsuppgifterna är så många och omfattande så att jag nog ägnar ett eget inlägg åt dem, tror jag, annars blir detta något av en Klagovisornas roman.

Men här är vi nu. Middagen är klar, hemkunskapen saknar bara lite, vi är insnöade (kanske, vet inte hur det ser ut på vägarna), husbilen står och är ensammen och ledsen utanför en verkstad i Uppsala och Håkan är möjligen på väg hem.

Vörtbröd, rödbetsbröd och en timmes tidningsläsande

En lördag utan något inbokat! En lördag utan stress, en lördag med sovmorgon, en lördag med frukostätande under minst en timmes tid, med läsning av tidningens alla delar och artiklar som var intressanta. En sån lördag är något alldeles fantastiskt, och en sån lördagsmorgon har jag precis haft.

Direkt när jag gått upp (och nej, det var varken med tuppen eller solen, utan ungefär vid 10...) så gick jag ut. Solen lyste, snön gnistrade, tidningen låg och väntade i brevlådan, och brevlådan ligger ungefär halvvägs bort till bageriet så jag beslutade mig för att gå bort dit och köpa nybakat bröd.

En rejäl perk med att bo i Vismarlöv är att här finns Vismarlövs Café och Bageri. Och man kan gå en fem minuters promenad och köpa nybakat bröd. Det är inte illa. Det är faktiskt alldeles fantastiskt.

Idag köpte jag två sorters bröd: vörtbröd och rödbetsbröd. Och, ja, så köpte jag en påse av den där särskilda finska saltlakritsen de har där. Den är bara till mig och jag är värd varenda liten lakritsbit i den.

Vörtbrödet luktar så gott och juligt så det var rena fröjden att skära upp det och känna den kryddiga doften av det. Jag har förstås ännu ingen julskinka att lägga på det men prickig korv var väldigt gott det med.

Jag har aldrig tidigare stött på påfundet att ha rödbetor i bröd, men var ju tvungen att testa. Det är mörkt röda bitar i det annars ljusa brödet. Och det var riktigt gott! Mycket saftigt, och sött, och påminde om smaksensationen man får när man har morot i bröd eller kakor. Rekommenderas! Med ost på...

Zorn fattar det där med carpe diem

Jag gjorde en kommentar på någon annans blogg (Fiktiviteter) om min relation till konst. Där skrev jag (bland mycket annat, kommentaren blev alldeles för lång) om att ett av mina favoritkonstverk är en liten akvarell av Zorn där man ser en stuga i en backe en sommarkväll, och att denna bild för mig är sinnebilden för svensk sommar.

Det finns ett hus i närheten där vi bor som liknar det där huset, och när jag kör förbi det brukar jag ofta tänka på den där sommarnattsbilden, och så blir jag längtig.

När jag skrivit kommentaren blev jag väldigt sugen på att se den där akvarellen igen (jag har den som ett inramat vykort hemma, men ramen är trasig och den står på något "säkert ställe" i väntan på att jag ska sätta upp den igen, så jag har inte sett den på länge) så jag letade upp den på nätet. Här är den:

Junikväll
Anders Zorn

Visst blir man sommarlängtig av den?! Speciellt en dag som den här, med -1 ute och fullt med ungar som kastar snöboll på skolgården.

Har hittat målarpenseln - men var är dynamiten?

När vi var i London köpte Lisa ett datorspel för bara 5 pund: The Phantom of the Opera - Hidden Object Adventure Game. Det har legat oöppnat i hennes rum sedan vi kom hem. Men nu i kväll packade vi upp det och installerade på min dator.

Det är ett stillsamt spel där man ska gå in i olika rum och hitta olika saker som sedan ska användas på andra saker i andra rum, och så är det små pusselspel inlagda och på väldigt många ställen klassiska "hidden object" spel där man bland mängder av saker ska lyckas hitta 10-15 prylar på en lista.

Vi blev sittande ett bra tag, både Lisa och jag tillsammans. Efter en stund kom Erik förbi och började titta och strax var han engagerad han också och satt med och letade efter grejer. Det var länge sen vi gjorde något så mysigt ihop.

Synd att klockan i vanlig ordning skulle rassla fram till läsa saga- och godnatt-dags. Men det gjorde den.

Hoppas vi sitter där snart igen alla tre.