Jag och Erik åkte återigen iväg på en orienteringstävling idag, bara vi två. Det är mysigt för då pratar vi i bilen, ostörda av syskon, TV eller datorer och annat sånt. Och det är vid sådana tillfällen jag funderar lite över hur min sons hjärna fungerar och vad det ska bli av honom när han blir stor och hur olika vi fungerar och tänker, han och jag. Här är en av frågorna han satt och funderade över på vägen till tävlingen:
"Mamma? Vad tror du händer om man tar tio megafoner och lägger dem i en ring så att tratten liksom pekar in mot nästa megafons mikrofon? Då måste ju den sista megafonen ha förstorat ljudet så att det hörs över hela världen? Väl? Och vad händer med ljudet - går det runt och runt i ringen för evigt?"
??? Vad svarar man??? (eehhh....jag har faktiskt aldrig ens funderat på att lägga megafoner i en ring. Men ljudet måste ju förstärkas? Men inte kan väl ljudet hålla på för evigt?? Fysik är inte min grej)
På vägen tillbaka rörde samtalet i stället frågorna "om man var tvungen att hugga av ett finger - vilket finger hade man klarat sig lättast utan?" Och "nog hade det väl varit smartast att använda en laserstråle för att skära av det?" (både hugger och bränner samtidigt) Och "vilken tå klarar man sig bäst utan?"
Jag vill helst inte bli av med någon av fingrarna alls, tack. Eller tårna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar