fredag 17 maj 2013

I avdelningen "Kunskap jag kanske hade klarat mig rätt bra utan" har vi nu kommit till...

När man har levt i fyrtiofem år som jag, så är det ju så att man hunnit samla ihop en hel del erfarenhet och kunskap. En del himla bra. En del man kanske helst sluppit. Men så där är det ju. Livserfarenhet kallas det. Och jag har jobbat på en del olika ställen genom åren och samlat på mig diverse osorterad kunskap. Jag kom och tänka på det här idag när jag körde ut från parkeringsplatsen på väg hem från jobbet och noterade vilka bilmärken folk hade. Förr i tiden, innan jag fick barn och sånt, så hade jag ingen som helst aning om vilket märke olika bilar hade. Kände möjligen igen Volvo. Och Mercedes kanske. Men sen jobbade jag ett halvår på Mitsubishi Center i Malmö, och där blev det så självklart att bilar inte bara var "bilar". Nä, de var Hyundaiar, Hondor, Fordar, passater och corollor och allt vad det är. Och det satte sig.

Ett antal år jobbade jag som läkarsekreterare. Och sen sitter de där latinska och grekiska namnen liksom kvar i ryggmärgen. Kroppsdelar har latinska namn. Sjukdomar grekiska. För att inte tala om att jag nuförtiden skulle kunna hålla en två timmars monolog om barnlitteratur och författare som skriver för barn och ungdom. Och att jag lite otippat kan en hel del om trav efter att ha jobbat som resultatskrivare på Kalmartravet på 80-talet (med skrivmaskin. Och tipp-ex.) Skånes alla byar vet jag precis var de ligger efter att ha svarat i telefonupplysningen på Skånetrafiken. ("Ja, den stannar vid Allans korv." "Nej, den går inte vidare till Svarte.")

Men en grej kan jag som inte många andra kan. Som nu förtiden inte är till någon som helst nytta Över Huvud Taget. Det är sifferbeteckningarna för Sveriges alla städer.

I början på 90-talet jobbade jag ett par år på SJs biljettförsäljning i Malmö. Det var alltså före internets tid, och köpte man tågbiljett så gjorde man det där (eller så ringde man möjligen först och bokade biljetterna, men det var till samma ställe man ringde). Hälften av passen satt jag i luckan och sålde biljetter, hälften av passen satt jag i telefonbokningen i rummet bakom. Det var uråldriga datorer (men dock datorer) och systemet var att man inte knappade in några orter utan bara siffror. Alla städer och samhällen hade en egen siffra, och dem fick man plugga in först, nöta in sen, och sen har de suttit som berget sedan dess. (alla tåg hade också tågnummer precis som nu, men de ändrades rätt ofta och var inget man lärde sig för tid och evighet). Malmö har 3. Stockholm har 1. Alvesta 4, Göteborg 2, Kalmar 20, Uppsala 5. Osv, osv, osv. Man matade alltså in typ 120 - 1 för en enkel Lund - Stockholm och man tittade inte ens på knapparna när man gjorde det.

Och de där siffrorna - de sitter kvar i huvudet och kommer nog aldrig att försvinna. Det är sjukt - om någon till exempel pratar om att åka till Halmstad så lyser det upp "80" i huvudet på mig. Falkenberg har 257. Karlstad har 70. Uddevalla 119.

Och ingen nytta har jag av det, alltså. Jag kunde möjligen skriva "1" i stället för "Stockholm" och spara tid. Problemet är ju att ingen annan än jag själv begriper vad jag vill med "1".

Finns det andra som har det så här? Gamla posten-medarbetare? Såna som jobbar på systembolaget? (olika artikelnummer) Kassörskan på ICA (varunummer i de fall varorna inte skannas)?

Carolina. Född i 7. Uppvuxen i 20. Bor förnärvarande mellan 3 och 120.

7 kommentarer:

  1. Jajamensan, jag sommarjobbade vid ett par tillfällen på Bilspedition (för ca 20 år sedan) med att registrera fraktsedlar, vilket var ett sällsynt monotont jobb.

    Fraktsedlarna drösade in framemot eftermiddagen när chaufförerna varit ute och hämtat upp god som nu skulle vidare till andra delar av Sverige. För varje frakt fanns en fraktsedel som kodades med en 12 siffrig kod. Utöver det fanns ytterligare ett par fält med siffror (antal, kollin, kg osv) men det fanns ett två fält med bokstäver (vilket var lite irriterande för då var man tvungen att flytta handen från den numeriska delen av tangentbordet). De båda bokstävskoderna var förstås städerna som godset skulle gå mellan.

    VXÖ - FBG (Växjö-Falkenberg)
    ESV - KNA (Eslöv - Kiruna)

    Fast jag märker nu att de inte sitter så bra längre, jag jobbade kanske för kort tid? Väldigt länge satt de som berget i alla fall.

    Samma sak med riktnummer och landsnummer efter att ha jobbat extra som växeltelefonist.

    Och jag hade en gång en stallgranne vars man sorterade post på posttåget på natten. Han kunde säga varendra psotnummer i hela Sverige om du bara gav honom orten:
    - Ör?
    - 342 64
    - Björnlund?
    - 646 94

    De konversationerna kunde ju bli lite enhanda, men det var roligt ett tag i alla fall.

    Nu ska jag sluta att blogga i ditt kommentarsfält...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är jätteroligt när du bloggar i mitt kommentarsfält!!
      Alla postnummer-kunnar-människor glömde jag ju. Och riktnummerförstörda människor. Och när jag ser dina bilspedition-bokstavskombinationer så tänker jag förstås på de där som jobbar på/med flyget alla världens städer har väl en bokstavskombination?

      Oj vad många vi måste vara som har sån här enormt, detaljerad och onödig (om man inte fortfarande jobbar med det) information.

      Man kunde kanske hyra in den där stallgrannen som partyunderhållning nån gång?

      Radera
    2. > Och jag hade en gång en stallgranne vars man sorterade post på posttåget på natten. Han kunde säga varendra psotnummer i hela Sverige om du bara gav honom orten:

      >> Man kunde kanske hyra in den där stallgrannen som partyunderhållning nån gång?

      Hm, de separerade visst för ett par år sedan. Tänk om det hade något med postnumrena att göra?

      Radera
  2. jag kvalar in i riktnummer och postnummerkategorierna... efter brevsortering på kalmar-ettan och ett antal sommarjobbande år på nummerbyrån, så är nu Sverige fortfarande - 20 ¨år senare - uppdelat i postnummerordning och riktnummerordning...
    Halleluja... :)
    /Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du kan ju fortfarande ha lite kul nytta av det där - om det ringer någon mystisk person som du inte känner så ser du direkt på telefonnumret att "aha! den här personen bor i övre Norrland". Eller nåt.

      Radera
  3. 1 liter standardmjölk: 830315, 1 kg jäst: 84415, jäst i vanliga småförpackningar: 84354, 10-pack disksvampar 604615654... Tack och lov börjar en del av artikelnumren försvinna ur huvudet nu, nästan 20 år efter att jag slutade som kassabiträde hos en livsmedelsgrossist. Ett tag kunde jag artikelnumren på en massa tobaksvaror också, General 850, General portion 854, Gula Blend 190 osv. Oerhört oanvändbar kunskap i nuläget! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inga korta nummer att komma ihåg, heller. Fast tobaksvarorna var lättare :)
      Mycket (o)användbart...

      Radera