söndag 29 november 2015

Så talade Gorm.

Stormen Gorm: Ikväll kommer jag att blåsa byxorna av er, bara så att ni vet.

Vismarlövsbor: Sssss, vi är väl inte rädda för dig. Kolla bara, nu sticker vi ut och orienterar! Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder! Hurt, hurt, hurt, hurt!!

Stormen Gorm: Kolla vad jag kan! Kolla! I Danmark kallas jag orkan! Jag kan blåsa jag....nu kommer jag!

Vismarlövsbor: Se om vi bryr oss? Vi sitter inomhus. Vi är varma och fina.

Murre, hund boende i grannhus: Jag är kissnödig.

Grannpojke plus son: Jamen klart vi går ut och går med dig, lelle hund! Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder! Har vi hört...

Stormen Gorm: Jag BLÅSER!! MWWWHHUAUAAAAAAA!! Och så regnar jag! Samtidigt! Jag kan göra alla vädersakerna!

Son: Jag blev blöt?! KOLLA vad BLÖT jag blev?

Fader: Häng upp kläderna. NEJ, kom inte in med skorna på. Häng upp kläderna på tork, sa jag! Och tidningspapper i skorna så att de blir torra på denna sidan julafton.

Son: Var finns tidningspapper?

Fader: Ute i garaget.

Son: Men vad f....

Stormen Gorm: NU BLÅSER JAG ÄNNU MER!! KAN NI STAVA TILL OOOOORKAAAAAN??

Vismarlövsbor: Se om vi bryr oss... Vi är varma och fina och... och vi har ström. Tror vi.

Stormen Gorm: (hehehehe...)

Vismarlövsbor, till varandra: Det här huset har stått här i minst hundratjugo år. Det lär väl stå några år till. Säkert?

Stormen Gorm: MWUUAHAAAHAAAHAAA... För nu kommer jag på riktigt! KOLLA VAD JAG KAN!

Huset, Vismarlövs bygata 12: Knak. Knak Knaaaak.

lördag 28 november 2015

Hejdå, Skånetrafiken!

Jag har nog redan gnällt lite om det här, men nu får jag minsann lov att gnälla lite mera. I torsdags fick min ganska nya relation till Skånetrafiken en brutal dödsstöt, och jag är rädd att vi inte kan återuppta något efter detta. Jag som hade tänkt att Skånetrafiken och jag skulle bli ett strävsamt par i många år nu när jag börjat jobba i Trelleborg...

Det visade sig nämligen att de två busslinjerna jag tidigare har kunnat ta mellan Klågerup och Trelleborg ska upphöra. Anledning? Att det ska börja gå pendeltåg mellan Malmö och Trelleborg... Jag trodde fram till i torsdags att jag åtminstone skulle kunna fortsätta åka med den långsammare bussen (165, som passerar in i alla småbyar på vägen), och att det bara var snabbussen (365) som skulle dras in.

Men nähä. Det kommer efter 12 dec inte att gå att ta sig direkt från Klågerup till Trelleborg med buss. Jag kan ta en buss från Klågerup till Svedala. Sedan får jag stå där på busstationen och vänta i 15 minuter, och sedan hoppa på en annan buss som via småbyarna på Söderslätt tar mig till tågstationen i Trelleborg, sedan promenera därifrån till biblioteket (tio minuter till?) Det hela skulle med bilfärden ner till Klågerup (för att parkera där), buss, väntetid, buss och promenad ta 1,5 timme ungefär. Kör jag själv bil till jobbet tar det 25 minuter...

Från Reseplaneraren på Skånetrafikens hemsida
Snabbussen har tagit 30 minuter från Klågerups busstation till busstationen i Trelleborg som fram tills nu har legat precis utanför biblioteket. Då var busspendling ett fint alternativ till bilen. Det var helt OK att ta den långsammare bussen också, och sitta lite längre på den och läsa någon bra bok eller så. Men en och en halv timme? I vardera riktningen? Med väntetid utomhus en kvart mitt i?? Nej tack.

Ja, ja, jag kan höra min syster och mina bröder och alla möjliga andra som bor i Stockholm eller Göteborg eller valfri storstad där pendling liksom bara är ett nödvändigt ont att "en och en halv timme inte är något att gnälla över". Men ärligt - om ni faktiskt har möjlighet att välja? Tre timmars pendling varje dag, dessutom bara med en bussavgång per timme (jag vet att ni har fler...) och en himla stress både på morgonen hemma och på eftermiddagen på jobbet för att inte missa denna enda avgång - mot totala 50 minuter i bil, valfri tidpunkt för avfärd? Inte så svårt att välja, eller hur?

Hej då, Skånetrafiken! Ha det så kul, alla ni som kan åka pågatåget från Malmö till Trelleborg! Det var ju inte som att ni som reser den sträckan inte redan hade bra förbindelser?? 146 mellan Malmö och Trelleborg går minst tre gånger i timmen, på morgon och eftermiddag var tionde minut... Men OK, nu har ni tåg också. Nice. Så får väl vi ute på landet fortsätta köra bil. Och känna oss som miljöbovar.


torsdag 26 november 2015

Om att ringla

Det här funderade jag på nyss när jag stod och lagade mat:

Varför heter det alltid att man ska ringla olivoljan över maten? Aldrig bara något enkelt "hälla över" eller "tillsättas" eller något sånt, alltid detta "ringlande". Möjligen att den ska droppas, om det handlar om sallader.

Ringla för mig har med cirklar att göra, eller åtminstone halvcirklar. Tänk på ormar som ringlar sig fram.

Så ska man liksom cirkla olivoljeflaskan över maten? Blir det godare då? Att bara sonika skvätta lite som jag gör... äsch, det är väl troligen av sådana anledningar jag aldrig blir påtänkt som någon Sveriges Mästerkock. De ringlar. De trancherar i stället för att bara skära upp köttet. De pocherar och blancherar och har sig. Jag lägger kluttar i kastrullerna, hackar, kokar... Och så bränner jag en del - ibland beroende på att det verkade som en god idé att läsa lite i någon bok medan jag väntade på rätt smör-vatten-whatever-temperatur. Om mästerkockarna bränner något så kallas det att karamellisera och är en högst avsedd effekt. Säger de, i alla fall.


Tillägg: Alltså... jag skulle hitta en lämplig bild på ringlande olivolja till ovanstående text, och googlade. Hittade den här sidan, med nedanstående instruktion hur man ringlar olivolja. Detta blev kvällens skratt...  Jag antar att sidan robot-översatts från något annat språk - men hur löd ens ursprungsmeningen med "01:59 teskedar"???


söndag 22 november 2015

Somliga går all-in



Detta är alltså sonens fullastade kaktallrik från i eftermiddags när vi besökte Vismarlövs café och åt av deras kakbuffé. Han håller hårt på resonemanget här finns kakor - jag gillar kakor - alltså äter jag alla kakorna.

Sure.

Själv gick jag ut lite försiktigare med en bit schwarzwaldtårta, och en bit äppelkaka med vaniljsås, på samma tallrik (jo, det körde ihop sig lite där, och schwarzwald gör sig inte så bra ihop med vaniljsås kan jag meddela). Sedan ökade jag in på upploppet och kollade om den andra och tredje bondkakan var precis lika goda som den första. Det var de. Så också några andra mördegskaksorter som låg och såg ensamma och ledsna ut på fat i närheten. Sicken tur att jag förbarmade mig över dem.

Om vi åt middag idag? Jodå. Fast senare. Rätt mycket senare än vi brukar.

lördag 21 november 2015

Sju år... eller någon månad eller så?

Ni vet det här som Facebook har fått för sig den senaste tiden - att det meddelar en att nu har du och XX varit vänner i si och så många år, vill du dela det här minnet med dina vänner? Idag trumpetade den här funktionen stolt ut att jag och min pappa hade varit vänner på Facebook i sju år minsann, och så presenterade den en bild, ett "gemensamt minne", jag tydligen hade lagt upp då.


Jodå, pappa ser ut ungefär som jag är van att se honom. Men Lisa? Hoppsan, vad stor hon har hunnit bli sedan det där fotot togs... var tog den tiden vägen? Alltså, jag minns den där promenaden vi tog då, när pappa var här på besök. Vi gick på Romeleåsen, runt Simontorp, fikade, fotade barn (varav det yngsta klagade en hel del över att hon var så himla trött i benen och hur långt var det egentligen kvar att gå till biiiiilen....?). Det känns som att det var max för något år sedan. Men...sju år? Tydligen.

Denna lilla tjej är så stor, så stor nu. Just den här helgen är hon ensam iväg på någon slags nationell elevrådskonferens i Trollhättan där det ska diskuteras verksamhets- och handlingsplaner om jag förstod det hela rätt. Hon gick upp 05.15 fredags morse, för att tillsammans med en kille från en annan högstadieskola i kommunen (hon har aldrig träffat honom förut) åka buss och tåg till Trollhättan utan vidare inblandning av vuxna. Hon kommer hem på måndag kväll. Och hon har redan skickat ett antal sms för att "hålla dig lugn, mamma".

Alltså samma tjej som hade så ont i benen och knappt orkade gå färdigt den där promenaden runt Simontorp, för typ någon månad sen eller så. Eller uppenbarligen sju år då.

När man i livet står i begrepp att skaffa barn - då är det en hel del man är förberedd på. Det här med den villkorslösa kärleken, att vara beredd på att ge upp sig själv, på nattvak, oro, tidspress och allt det där. Och det kommer, jodå. Fast den där kärleken är så oändligt mycket större än man någonsin kunde föreställa sig.

Men det som ingen förbereder en på, och som inte står någonstans alls... det här den här chocken att barnen har mage att gå och bli stora. Att de inte förblir de där små som behöver hjälp med att gå på toaletten och måste ha en gå-och-lägga-sig-ritual. Att de fortare än du hinner säga "Simontorp" har blivit så stora att de flänger iväg på fyradagarskongresser i någon annan del av landet, eller att de har matteuppgifter du själv inte ens kan förstå inledningen av, pratar om sin första bil de ska köpa, eller om verksamhetsplaner. Vad hände med skräcken för rymdtoaletter (en helt annan story), eller dansandet i balettkläder framför melodifestivalen på TV???
Det var ingen som förberedde dig på den här hjälplösa känslan av att åren bara rinner iväg, som sand du försöker hålla kvar i dina kupade händer.

Eller jo. Jag vet att några försökte säga det till mig då när barnen var yttepyttesmå och min uppfattning om en lyckad dag var att jag hade både lyckats duscha och läsa ett kapitel i någon bok... "njut av den här tiden - den går så fort". Just då tyckte jag att "njut" var ett i särklass fånigt ordval. Men nu? Åh, att få blanda en vällingflaska igen! Att få ha den där lilla pyjamas- och blöjbeklädda barnkroppen på höften, och en hand som pillar i mitt hår. Det kommer aldrig igen. Det kommer aldrig igen.
Så nu är jag en av de där som säger till dig som har en liten: Njut av den här tiden. Den går så fort.










tisdag 17 november 2015

Rapport från ett hotellrum

Jag har suttit hela dagen på kurs i hotell Birger Jarls konferensavdelning, och har nu knappt två timmar på hotellrummet innan det är dags för middag. 

Vad jag borde göra:
- renskriva dagens anteckningar?
- skriva något recensionsinlägg på bokbloggen? (boktraven växer...)
- duscha och ta en tupplur?

Vad jag gör:
- svär över att laptopen vägrar ansluta sig till hotellets wi-fi. 

Vad jag kommer att göra:
- spela Candy Crush Saga, äta godis och skita i duschandet tills i morgon bitti. 


söndag 15 november 2015

Ett naket upplevande av en bilverkstad

Idag stod jag spritt språngande naken inne på Bengts i Örkelljunga... Ganska exakt här:


Och nej. Jag har inte blivit helt från vettet.

Normalt är alltså Bengts i Örkelljunga ett husbilscentrum av modellen gigantoriktigtväldigtstort, där det går att köpa nya husbilar, begagnade husbilar, nya och gamla husvagnar, serva sin husbil eller laga diverse grejer som möjligen gått sönder på sin husbil. Det går till och med att campa utanför Bengts i Örkelljunga, ifall man har vägarna förbi just Örkelljunga och känner för att övernatta där.

Men just idag? Då var det så att det anordnades orienteringstävling utanför Örkelljunga, och när vi hade sprungit färdigt fick vi vandra en liten bit för att komma till duscharna. Dessa hade fiffigt arrangerats inne i tvätthallen på bilverkstadsdelen hos Bengts, och omklädningsrum hade vi alltså på golven i verkstadshallarna. Husbilar och verktyg var undanställda för dagen, så här fanns alltså bara svettiga och trötta orienterare som fick lyxen av att byta om och duscha inomhus.

Vad allt får man inte vara med om som orienterare?
(och nej, vi lät högtryckstvätten vara, och nöjde oss med duscharna som tävlingsarrangörerna hade ställt fram)

(och orienteringen då? Jodå, tackar som frågar. Den gick långsamt, fast utan större katastrofer. Du kan se min karta med gps-rutt här.)

lördag 14 november 2015

Samtal vid godisdisken (och varför har jag inte fått veta??)

Vanliga meningsutbyten man troligen kan få lyssna på vid vilken lösgodisavdelning som helst i vilken livsmedelsaffär som helst, valfri fredag-lördag eftermiddag:

Barn till förälder: Och såna! Och några såna! Och kolla - den där chokladen! Jag vill ha...
Förälder till barn: Nämen nu räcker det tycker jag. Nu ska vi inte ha mer. Se så, lägg tillbaka skeden så går vi och betalar.
Barn: Waaaahh....! Jag HITTADE ju inte fizz-flaskorna förrän nu! Jag vill ha dem också! Och jag har ju inte tagit någon Plopp än.... det är ORÄTTVIST!

OK, ungefär så, va?

Meningsutbyte man i stället kunde höra igår, fredag eftermiddag på ICA Maxi, mellan förälder/bloggskribent och duktig tonårsdotter:

Förälder: Och såna! Och kolla, en ny sorts Plopp, med krokant! Och så måste vi ha de där, för dem gillar Erik! Och djungelvrål  måste vi ha, och...
Duktig tonårsdotter: Nu räcker det nog, mamma.
Förälder: OK. Ja, det gör det nog.

Dottern väger in påsen.

Förälder, som har vänt sig om: Men kolla! På andra sidan har de ännu fler sorters lösgodis! Vi måste kolla så att vi inte har missat några sorter!!
Tonårsdotter: Nä, det måste vi inte mamma. Kom nu. Vi har redan vägt påsen, så vi får inte lägga i fler grejer.
Förälder: Men kolla! Här ligger det djungelvrålsbomber som jag aldrig har testat. Såna måste vi ha! Vi kan väga om påsen, inga problem. Och såna där! Och kolla, de där måste vi ha också!
Tonårsdotter: Vi BEHÖVER verkligen inte mer godis nu, mamma. Det räcker.
Förälder: Men se, där ligger...
Tonårsdotter: Nä, mamma, du ska inte ha!
Förälder:...ska jag visst! Det är gula kokosstänger med lakrits, jag älskar gula kokosstänger med lakrits, jag MÅSTE ha dem. Håll inte på med mig nu, öppna påsen!
Tonårsdotter: Nu är du klar. Nu går vi.

Dottern väger ånyo påsen och sätter på etiketten. Föräldern börjar muttra något om "de där majskornen en fellow bloggskribent har skrivit om" som "absolut måste testas" och går runt hörnet för att kolla naturgodisavdelningen, vilken hon annars aldrig brukar förirra sig till (för lite socker och nästan nyttigt, ju).

Fullständigt överväldigad förälder: Kolla Lisa! KOLLA! De har en hel avdelning med lakrits här! Varför har de gömt undan den HÄR? Det är ju delikatesslakrits! Massor av sorter! Med CHOKLAD! Jag måste testa. Jag måste!
Tonårsdotter med irriterad röst: Nä, mamma, det MÅSTE DU INTE. OK, det är lakrits. OK, den är säkert god, men vi har redan fyllt en jättestor godispåse.
Förälder, som redan greppat ännu en godispåse (eftersom naturgodiset är dyrare än det vanliga): Jag köper vad jag vill.
Tonårsdotter, som vill stödja: Du är hungrig, va? Så här gör du bara när du går och handlar när du är hungrig. Sluta nu.
Förälder, som kan-sluta-när-hon-vill-men-inte-just-nu: "Extra salt lakrits"...måste ha.... åh, lakrits med citronchoklad... *drägglar*
Tonårsdotter: Jag går nu.

Kolla! Kolla! Kolla!
Observera att det här samtalet är helt autentiskt. Och att jag fortfarande vidhåller att informationen om delikatesslakritshyllan ingömd bland naturgodiset har undanhållits mig. Fatta att sådana viktiga nyheter borde ha marknadsförts tydligare!

tisdag 10 november 2015

Ni vet, så där som himlen faktiskt också kan vara?

Det HAR ju varit en rätt grå, duggregnig och trist dag idag? Åtminstone där jag har varit. Sonen har blivit blöt både när han cyklade ner till bussen i Klågerup och sen igen när han cyklade hem ("ska du inte ta på dig regnbyxorna ändå?" "äh...det torkar")(är alla sextonåringar funtade så där?). Regnet har duggat mot rutorna och syrenen har dystert släppt de sista bladen ifrån sig. I skogen fanns lera.

Sådana tisdagar i november behövs det minnen av dagar med klarblå himmel. Här är en bild av eder bloggskribent, i en väldigt typisk har-försvunnit-till-sin-alldeles-egna-värld-en-stund-position (ja alla ni som känner mig vet vad jag menar). Det är hav. Det är varmt. Det är blått. Det är augusti.


Så kan det också vara, livet.

måndag 9 november 2015

Det kanske har ett samband?

Så det kanske var lite segt att ta sig ur sängen 6.05 i morse? Jag kanske somnade om när jag satt på toaletten?

Och kanske att det var lite sömnigt i bilen när jag körde till jobbet, när värmen i bilen kom igång och autopiloten tog över??


Och kanske, kanske att det var lite sömnigt på jobbet också?


Möjligen att jag gäspade en hel del när vi hade några presentationsmöten på eftermiddagen?


Och det kanske inte var så där himlans piggt i bilen på väg hem heller, när mörkret föll på?

SÅ VAR DET KANSKE.

Men - boknördarnas budord nummer 3 lyder:
"Du kan icke avsluta en bra bok även om sängdags borde infallit".

Så klockan kanske var långt efter midnatt när jag släckte lampan?

DET KANSKE DEN VAR.

Men hallå?! Tänk om jag hade lämnat boken åt sitt öde? Då kanske den hade läst ut sig själv??

söndag 8 november 2015

För det var jag minsann värd

Här kommer en bild från min dag:


Intill finns badkaret, fyllt med vatten - men vattnet så här års är hos oss så brunfärgat så det ser inte lockande ut att fota det som mest ser ut som smutsvatten. (och hej, vad skönt det ska bli när vi äntligen får kommunalt vatten så småningom...att få bada i vatten som inte har någon färg?!)

Det är en Carolina-belöning. Hon har sprungit 8,5 km (och hälen sa förstås "aj" men lugnade ner sig efter en stund). Och hon har skrubbat under badkaret, och dessutom tagit på sig plasthandskarna och rensat det där vedervärdiga avloppet från vedervärdiga ting som stoppade upp där. Blörg. (hördu Lisa - ska vi ändå inte ta och klippa oss riktigt kort? typ 4 mm?)

Och så när jag låg där i badet? Då såg jag vad det faktiskt står på vattenflaskan jag har använt säkert hundra gånger eller så, men aldrig egentligen läst på. Här är den:


Till och med vattenflaskan applåderade mig alltså. Känns bra!

lördag 7 november 2015

Den långa sömnens baksidor, eller "Den svåra konsten att göra ingenting"

Alltså, det ÄR väldigt skönt med en sovmorgon, det är det. Och jag behövde det i morse. (och resten av la familia också, tydligen. Jag gick upp kvart över tio, men var ändå den som var först uppe...)

Men.

Attans vad resten av dagen försvinner fort?

Frukost (ja, ok, den var väl av arten sitta-mer-än-en-timme), lite nödvändigt datorgrejs (jo, nödvändigt som i att uppdatera den där hemsidan jag är ansvarig för), en tur till Emporia för inköp av vinterjacka till dottern + nödvändig (ja!) fika på Yogiboost...och klockan har redan hunnit bli nästan halv fem. Det mörknar ute!

Nu får jag skynda mig med att sätta mig och göra ingenting, alltså det jag hade tänkt sysselsätta mig med idag.

(men jag borde nog göra den där axel- och ryggymnastiken, har börjat få ont i nacken och axlarna senaste tiden?)
(och bädda rent i sängen, vill byta upp mig till tjocka vinterduntäcket nu?)
(och ja just det ja, bloggarna...?)
(och de där två klänningarna som har legat på byrån sedan förra helgen, borde inte de strykas?)
(och middag...)

Enda sättet för mig att sätta mig och göra absolut ingenting, vet ni vad det är? Att åka hemifrån, till en stuga eller iväg med husbilen, till någonstans där det inte ligger ett enda måste som ropar på mig, eller någon dator som några hemsidor eller bloggar kan uppdateras ifrån.

(och varför i himmelens namn har inte oäkte maken några sådana problem??)


fredag 6 november 2015

5 saker som jag är glad för just idag

  • att jag får jobba med andra människor som också älskar böcker och läsning! Alltså, det är faktiskt helt fantastiskt! Tack mina fina kollegor för att ni finns, för att ni också faktiskt kramar böcker ni tycker om och att ni kommer till jobbet hålögda ibland för att ni inte kunde sluta läsa kvällen innan. Ser fram emot alla kommande arbetsdagar fyllda med pratande om böcker vi har läst, läser och kommer att vilja läsa...
  • att det är fredag och att jag har en helg jag ska vara hemma! Två sovmorgnar på raken! Inga måsten!!
  • att Erik tycker om att gå på gymnasiet, har hittat rätt, är glad alla dagar även om han måste sitta och plugga matte timtals varje dag. Han är så glad!
  • att det snart är jul, och att det ungefär vilken dag som helst nu kan vara OK att sätta igång med lyssnande på julmusik
  • att jag har lånat hem en himla massa nya bra böcker och knappt kan bärga mig med att sätta igång med läsning av dem, ledig helg och allt

torsdag 5 november 2015

Om känslor en torsdagskväll

Känslan när man äntligen ska sätta sig till bords till en middag som blev löjligt sen pga att man trots allt tog den där duktiga joggingturen direkt när man kom hem efter jobbet, och sen efter duschningen inser att Citygrossmatkassen tycker att det ska stås och göras kyckling med ris och currysås komplett med sås gjord på egenkokt fond... och oäkte maken farit iväg på något orienterande och inte ska vara inblandad i någon middag alls, nå, när man nu sätter fram det sista på bordet och grytorna äntligen står där och skickar ut goda dofter och man är så hungrig att man håller på att äta upp grytlapparna...

När man precis då tappar ett glas i golvet? I klinkergolvet? Så att glaset exploderar över hela golvet?
Den känslan...


Och.

När man ett par timmar senare, efter glasplockning och dammsugning och äntligen aväten middag och röjning av kök och fan och hans faster sitter i lugn och ro inne på toaletten? Och nås av ett hojtande av dottern? Som har fått en fakking glasbit i foten? En glasbit, som tydligen låg på golvet i ett angränsande rum till köket?


onsdag 4 november 2015

5 grejer jag VERKLIGEN borde ta tag i

  • midjemåttet
    (men vad fan, pallar inte... och ostbågar och godis är så himla gott)
  • att skaffa körkortstillstånd till Erik, och också vad det nu är för kurs/grejs vi måste gå för att få lov att övningsköra med honom
    (men vill verkligen, verkligen inte... ska den där lille killen som nyss lärde sig att gå och som jag knappt vågar släppa iväg på cykel egentligen (hallå hönsmamma, jo! och han är försiktig på alla sätt), ska han alltså få köra BIL?)
  • göra någon slags styrketräning för axlar och nacke eftersom jag ofta har värk där. Att springa hjälper liksom inte kontorsmusklerna i övre delen av kroppen
    (åååå, tråkigt! ....sätter mig att blogga om det i stället, hjälper säkert jättemycket)
  • trädgården! alltså kanske inte nu i november, men ändå! Klippa ner typ allt. Gör något seriöst åt gräsmattan som dör svältdöden. Inse att ogräs inte rensar sig självt.
    (jajaja... i mars. Eller april.)
  • avinstallera Candy Crush Saga från alla möjliga enheter. Sicken tidstjuv!
    (bara den här omgången liv också? Sen så...)

tisdag 3 november 2015

5 saker jag har muttrat över idag


  • Bussen. Eller egentligen har jag muttrat över den på två olika sätt. För det första eftersom jag hade tänkt ta den i morse, men vid en tid jag inte brukar. Det gick inte, eftersom mitt eller rättare sagt mitt och barnens noga uppgjorda minutschema över morgonrutiner (läs toabesök) då kraschade. Och jag gav upp och körde bil i stället, fast jag bara igår köpte nytt busskort för dyra pengar och verkligen borde veta bättre.
    För det andra eftersom jag via en annan bussresenär och tillika jobbkollega fick höra att den busslinjen vi brukar åka med - snabbussen mellan Lund och Trelleborg som inte kör in i varenda jämra samhälle på sin färd över den skånska slätten - ska läggas ner efter årsskiftet. Orsak: att det ska gå pågatåg från Malmö till den nya tågstationen i Trelleborg???!!! Jaha, och vad hjälper det mig som bor i Klågerup?
  • Hälen. Som länge har varit snäll, men som nu åter gör ont att springa på. Mest troligt eftersom jag sprungit så lite den senaste tiden, gått upp i vikt och låtit hela mig stelna till. Mycket irriterande.
  • Badvattnet som vår nya värmepanna inte förmådde värma upp så varmt som jag vill ha det. Ska inte en splitter ny och dyr panna kunna göra det? Inte heller hade varmvattnet kommit tillbaka när jag 40 minuter senare skulle duscha. Det har funkat bra sedan i maj när vi fick pannan installerad, men nu är det kallare ute. Hoppas det bara var en engångsföreteelse.
  • Avloppet när sagda fesljumma badvatten skulle tappas ur. Det rann dåligt, och badvattnet fick släppas ut i omgångar. Vilket innebär att det återigen måste öppnas upp golvbrunn och grävas obeskrivligt läbbiga hårbollar ur vattenlåset. Uuuurgh. Inte idag. I morgon. Eller nästa dag. Eller möjligen till helgen. Helgen om fyra veckor.
  • Mitt hår som jag klippte i någon slags kort frisyr i våras. Men som jag nu tröttnat på att ha i kort frisyr och vill att det ska växa ut till någon slags längre frisyr (så att det blir ännu fler långa hårstrån att täppa till det jämra avloppet med under badkaret...). Och som nu tar flera månader på sig att växa sig så långt som jag vill att det ska göra. Och som nu ser ut som hej kom och hjälp mig.
    Tror jag ska färga det i någon kul nyans nästa gång jag går till frisören (jo, för det måste ändå klippas då och då medan det växer ut, så att jag inte ser ut som någon galen vetenskapsman eller nåt).
Tjolahopp. Onödigt mycket negativ energi, Carolina. I morgon får du nog komma på 5 saker du har varit glad för, va?


söndag 1 november 2015

Tjugo år sedan sist

Fantastisk sak vi gjorde i torsdags, jag, min syster och min dotter: såg Kristina från Duvemåla på Cirkus i Stockholm. Jag såg den 1995 i Malmö, och har väl mer eller mindre konstant haft musiken i huvudet sedan dess. Jag älskar den, och tröttnar aldrig! Och denna outsinliga kärlek till denna musikal (och även till Chess och Fantomen på Operan) har jag väckt även hos min dotter. Men hon hade ju ingen jättestor chans att se den då för tjugo år sedan, så nu var det alltså äntligen dags.

Som sagt - det var fantastiskt. Verkligen! På flera ställen flödade tårarna, så fint och starkt var det.

Men är man en riktigt inbiten Kristina-från-Duvemåla-nörd så är man. Så hela vägen hem från Cirkus hade vi extremt detaljerade diskussioner om hur och var den här uppsättningen skiljde sig från originaluppsättningen och den inspelade musikalen som vi alla tre hört oändligt många gånger. Plågade medpassagerare på bussen kunde få reda på exakt vilka strofer i sångerna som nu bytts ut, eller vilka ord, eller vilken ordning sångerna nu kom, och om det var bra eller dåligt. Om Maria fyllde Helen Sjöholms plats (nej, men hon var väldigt bra) och om vi kunde leva utan Anders Ekborg som Karl-Oskar och Peter Jöback som Robert (vilket vi fann svårt eftersom han som den här kvällen spelade Karl-Oskar hade för mycket vibrato och Robert helt enkelt inte var Robert).

Så. Alldeles fantastiskt. Men inte liiiika fantastiskt som den "riktiga" föreställningen?